Förlamning.

Sitter i detta nu vid vårt runda köksbord med fötterna vilandes på en av våra trasiga pinnstolar som så snart som möjligt ska bytas ut mot något nytt och helt. Jag sitter och myser. En kaffe med mjölk (som iofs smakar skit för att det är någon billig coop-grej) och ett fat med pepparkakor (som inte heller är så smarriga för det är hemmagjorda och jag föredrar alla gånger köpta peppisar) Men som sagt jag myser. Jag myser och myser och myser. Jag har nog inte myst så här mycket sen jag var preggo. Jag har tända ljus och kollar ut på snön som faller ned i hög hastighet. Jag behöver inte gå ut. Jag vill inte gå ut. Jag vill sitta och bara ... just det mysa. MEN jag får panik också. Jag blir så väldigt uttråkad mitt i allt detta och frågar mig varför? Vad har jag för problem? Vad är det i min kropp som inte klarar av allt detta mysandet och som bara vill göra något annat samtidigt som det inte går!? Jag har ju nämligen drabbats av en förlamning.. en inte-kunna-gå-ut-förlamning.

Tack för mig, jag ville bara skicka ut en hälsning i detta "miserabla" tillstånd.
För fånigt alltså!