När tiden står stilla..

Det blir svårare och svårare att hitta det där stunderna i vardagen när tiden står stilla och allt är helt tyst. Att ha en bebis kräver konstant uppmärksamhet och de stunder när bebisen sover ja då är det annat som ska fixas och ordnas med och just precis när man ska sätta sig ned så var sovstunden klar... Men så händer det ibland att allt bara infaller samtidigt, att bebis och den där kaffepausen i tystnad hittar varandra och stannar av tiden för några minuter.
Just i den stillheten befinner jag mig nu. Jag googlar runt på internet, jag njuter av mitt kaffe och jag känner att min kropp är trött efter mycket bärande och lite sömn. Jag njuter!
Men det som är mest fantastiskt med den här pausen är att jag känner en längtan efter bebisen ganska snart igen. Tänk när hon vaknar och jag får pussa på hennes varma goda kinder. Tänk när jag får lukta på hennes hals som har den där svaga doften av spy. Tänk när jag får säga hej och mötas av det finaste leendet jag någonsin sett. Tänk vilken ära att just jag fick bli hennes mamma! Det är skönt med pauser och tystnad ibland (helst varje dag) men om det någon gång skulle komma till att väljas så skulle jag alla gånger byta bort tystnaden mot den där blekfeta knodden därinne i sovrummet!

Du betyder mer än allt för mig.