Ju äldre denna lilla flicka blir ju mer ser man hur hennes personlighet ter sig. Jag tycker det är helt fantastiskt att se alla drag alla växlingar och färger hon har. Hon är inte längre det där ynkliga lilla knyttet som gnyr och vill vara nära.. Nej nu är det riktiga skrik, skratt, tjut och hon upptäcker att hennes händer faktiskt går att använda till något. Jag älskar den här tiden!! Den är jobbig men också så fruktansvärt härlig! Jag kan inte sluta stirra mig trött på hennes ögon och mun. Det är verkligen en egen liten individ som tittar tillbaka och skrattar åt mig nu! Tack Jesus för detta fantastiska barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar